Tänkte skriva ett inlägg om vad jag tycker om valresultatet som räknades igår. Vet dock inte riktigt hur jag ska få det jag vill säga, sagt. Får inte fram några ord nästan. Dom blev alltså tredje största partiet, vågmästare. Nästan var 10e person har röstat på dom. I och med detta, har alltså minst en i min kompiskrets rörstat på dom. Tror alla vet vilka dom jag pratar om. Sverigedemokraterna. 13 % är 13 % för mycket. Jag och många, många fler ser att resultatet är skrämmande. Så många att jag frågar mig själv vilka som egentligen röstat på SD? Vart är dom som ska vara så stolta att vara svensk medborgare? Varför gömmer ni er? Eller ni kanske skäms, för att ni inser nu att den röst ni la var en röst på fel parti? Kanske hade ni inte riktigt läst på så mycket som ni skulle ha gjort innan ni la ner Sverigedemokraternas vallapp i kuveret?

 

Nej, det finns inte ord för dessa 13 % som säger till att en liten pojke ska få komma till Sverige för att sova tryggt, vilket han inte gör i sitt hemland. Kanske saknas det empati hos er människor? Lite medlidande? För vad hade ni gjort om ni var dessa som flydde från ert hemland för att ni är livrädda att dö dag in och dag ut?

 

 

Helt klart nästan sämsta lördagen i mitt liv. Har iallafall läst ut en engelska bok!! Dock står ett omprov och en uppsats kvar på listan... Lär vara hemma hela kvällen, tyvärr.

 

Är på sämsta humöret idag också. Kan gå från cp-glad till cp-ledsen på några sekunder. Blir så trött på mig själv ibland och på hur mycket jag kan låta andra och mina tankar påverka mig. Jag som sagt att aldrig ska andra få mig att må dåligt eller göra mig ledsen. Men sedan sitter man på sängkanten och vet inte vart man ska ta vägen. Och dessa sömnlösa nätter. När tankarna spinner som mest somnar jag när fåglarna kvittrar för fullt och solen är på väg upp. Hopplöst är det. Att tankarna kan komma åt mig så mycket. Jag som känt mig så stark dom senaste veckorna, vad hände nu? Känner mig maktlös.

 

Visste ni förresten att oftast när man drömmer om att tappa tänder kan det symbolisera maktlöshet och osäkerhet? Man kan känna sig oförmögen att smälta och handskas med situationer just nu. Man kan även känna att man inte lyckas göra sig hörd, eller att man förlorar sin personliga kraft.

Det är lite läskigt att jag några nätter sedan drömde om att jag tappade nästan alla mina tänder. Var tvungen att kolla upp det och se vad det betydde och sedan får läsa det här!

 

 

Det är ord som dyker upp i mitt huvud när jag gör ordet Sverigedemokraterna. Jag förstår verkligen inte hur någon kan se något bra hos dom, eftersom när man läser igenom allt de vill göra, kan man alltid koppla det samman med invandring. Vad hade vi haft för mat på borden om vi inte hade haft några invandrare i vårt land? 

48,9 % av det svenska folket röstade och 9,8 % la sin röst på Sverigedemokraterna. Den procenten som inte röstade i EU-valet kan man säga har bidragit till att SD fick sådant högt procenttal och är just nu det femte största partiet i EU. Hur kan man vara så lat att man inte röstar? När vi nu har demokrati i vårt land och vi faktiskt för en gångs skull kan göra skillnad individ till individ? Varför tar man inte chansen? Varför? Skulle vilja se vilken skillnad det hade varit om alla som fick rösta, hade röstat. 

 

 

Jag tycker att den här kvinnan visar hur okunniga alla är som röstar på Sverigedemokraterna, då inte ens hon vet vad dom står för och hon ska debattera för deras parti. Pinsamt. Men vet ni var det pinsammaste är? De har nu tagit bort den punkten som de diskuterar i videon ovan, som ni kan se HÄR om ni bläddar ner lite på sidan.

Efter en incident igår är jag rätt omtumlad. Har tappat fotfästet helt kan man väl säga. Har väl fått klart för mig att det inte går att lita på människor, och sedan att de människor som enbart tror på vad de hör från andra inte vet bättre själva. Det har sagts mycket och mycket är inte sant. Ser nu att folk verkligen är beredda att gå över gränsen för att förstöra för andra och det gör mig bara utmattad. Och ledsen. Personer som jag verkligen inte trodde lyssnade på vad andra sa, var de som bara gjorde det. Jag är så otroligt trött på detta och blir bara irriterad på mig själv för att jag låter mig själv bli åtkommen. 

 

En vän sa till mig idag "du behöver inte bygga upp en fasad mot alla för att visa dig stark. Det är okej att vara svag ibland". Jag har alltid varit den som backar undan och pushar iväg när det kommer till saker som jag vet kan såra mig. Jag bygger upp en mur som bara få lyckas riva ner. Det är lite tragiskt, visst? Att det ska bli så att man bygger en mur runt sitt hjärta för att visa sig stark och inte bli sårad. Jag brukade lita på folk. Mycket. Tills jag insåg att dom jag litade på mest var även dom som stack kniven i ryggen när jag var som svagast. Och efter igår ifrågasätter jag vilka jag verkligen kan lita på, åter igen. Det handlar inte om att någon läckt ut mina största hemligheter, utan att man inte tänkt sig för alls innan man slänger ur sig vissa saker. Just nu vill jag bara härifrån.

 

Byta bloggportal? Är supersugen på att byta till nattstad, men känner mig ändå lite osäker. Har alltid bloggat på blogg.se och har haft den här bloggen här nu i ett år. Dock vill jag ha en förändring och jag vet inte riktigt hur jag ska göra om min design, så jag undrar om det är värt att flytta över bloggen till nattstad? Vill inte heller förlora läsare genom att jag byter härifrån.

 

Så, underbara läsare, I really need your help - ska jag byta eller ej? Kommer ni fortsätta läsa min blogg även om jag flyttar över den till nattstad?

"Har ändå funderat lite på det där. Om man ska fly eller bearbeta alla dessa platser man förknippar med ren skär smärta. Tidigare har jag ju påstått att man ska ta tag i det, absolut inte för något i världen fly det för så fort du återvänder blir det då bara ännu jobbigare. Utan istället avdramatisera genom att bearbeta det.

Men kanske är det så att man bara dras ner mer och mer av att älta, av att stå och trampa vatten i ett tappert försök till att hela allting. Att det kanske bara behöver få begravas i tid. För vad fan finns det att rädda egentligen. Platserna förstörde dig, vem bryr sig. Av världens alla hörn, varför bara fortsätta offra i en stad där det uppenbarligen inte finns mer att hämta. Och det är synd. Så mycket som var vackert här har istället brutits ner till något grått och fult. Trivdes ju här. Gjorde ju det."

 

 

- ewatson.devote.se

Tar en paus ett tag. Oklart hur länge. Livet är inte på den ljusa sidan just nu bara. Kramis. 

 

Åååh just såna här dagar önska jag att sommaren kunde komma snabbare. Det är snöigt ute och vädret varierar mellan att regna och snöa. Låt oss inte glömma att det blåser som fan ute så det är helt rufsigt ut när man kommer innanför dörren (knullrufs-varning). Vill så gärna bara åka till något varmt ställe och blir bruuun. Saknar sommaren för mycket just nu!

Något som jag inte gillar är Alla hjärtans dag. Sååå värdelös dag. Spyyyr av att höra när någon har planerat dagen till punkt och pricka. Jag menar, det är ju egentligen bara en helt vanlig dag?! Jag går personligen mycket hellre tex på bio och äter restaurang vilken annan dag som helst. Jag har bokat in en klipp och sling tid efter skolan och lär sitta där i typ två timmar haha. Min kompis klagade på att jag skulle göra det på Alla hjärtans dag, men ser verkligen inte problemet? Det är som en helt vanlig fredag, egentligen. 14 februari är så överskattad att jag mår illa. Hata förövrigt oftast överaskningar överhuvud taget.

 

 

Till en början tänkte jag spendera min dag hemma med Jonis och familjen och en fet hembakad pizza. Men nu har min urgulliga pojkis bokat bort till han och mig på en restaurang. Cute! Fast får lite smått panik ändå (no hard feelings booo, you're the greatest, för ingen har gjort något sånt till mig innan <3333). 

 

Tror den här dagen skrämmer mig lite faktiskt, särskilt när den är typ tillägnad till par osv och att man ska tillbringa dagen med någon som betyder mycket för en. Men alltså, jag har spenderat mina senaste Alla hjärtans dagar ensam med 5 chokladkakor i högsta hugg, inte har det varit något fel på det? Nej. Det skrämmer mig faktiskt - liksom förhållanden och kärlek. Kanske ska skriva ett inlägg om det någon gång?!

Sedan har vi alla tankar. Allt bara cirkulerar i mitt huvud och jag har tappat kontrollen helt. Igen. Har återigen val som måste göras, som ger ångest, som försämrar sömn, som gör allt lite jobbigare och lite svårare. Skulle vara så underbart med en utomlandsresa just nu. Bara försvinna för ett tag. För att tänka och vila upp sig. Bort från alla problem och alla människor. Bara åka bort från allt ett tag, bara slippa allt för ett tag. Det hade ju varit underbart det. 

Kommer inte våga kolla instagram och alla andra sociala medier idag efter 2-3 för att inte läsa spoil om ph ikväll. Det är det värsta som finns! Typ gråter blod när någon (simon!!!) skickar ett sms till mig och avslöjar vem som åker ut. Det är förjävligt helt enkelt. Dock hoppas jag att Jeppe inte vinner. Fyfan för honom. Vidrigaste människan som finns. Uuuuuuuscha!!!

 

 

Du tyckte det inte att det räckte med att du kommenterade en gång? Jag tror att jag själv är medveten om hur stor jag är på ponnyn och inte. Det är inte jag, utan mina tränare som tilldelar mig ponnyn. Så jag tror inte att du vet mer om vad ponnyn behöver och inte behöver för ryttare. 

 

Jag är så trött på sådana här kommentarer. För vet ni vad? Ni vet inte ett shit om den här ponnyn och vet verkligen inte vad han behöver. Jag kommer att rida honom när mina tränare tilldelar mig honom, och fan vad det är kul!!!! Så ni kan lika gärna bara stay the fuck out of it :)))

 

PS: Jag väger lite för min längd (45 kg) och ponnyn mår inte dåligt av min längd (162 cm). Jag är inte obalans på honom, så det stör honom ingenting att jag är för lång. Jag tror att mina tränare är fullt medvetna om att jag inte har den rätta längden för honom, men han dör inte. 

Tankarna är spridda åt alla håll och kanter inatt. Allt känns som en enda stor röra som jag inte riktigt kan få kontroll på. Känner bara hur den här välbekanta ångesten tar sig närmare och gör mig fullkomligt sömnlös den här natten. Jag kollar upp i taket och ser på den digitala visaren som lyser från klockan som står på mitt nattycksbord precis bredvid sängen. De där två punkterna som blinkar varje sekund och visarna som ändrar sig efter varje 60 sekunder. Tick tack. Ännu lite senare, ännu mindre sömn. Stressen som uppstår när man inser hur lite sömn man kommer få inatt om man inte somnar nu, på direkten. Men John Blund verkar inte ha hittat hit inatt. Och det kryper i hela kroppen på mig. Vill röra på mig, springa ut och rulla i snön. Så pigg är jag. Ändå känns det inte riktigt rätt. Kanske är det drömmarna som skrämmer mig, dom som varit så hemska på senaste tiden.