Idag var det tävling då. Pay & Jump. Först ut var Gino. På framridningen kändes det hyfsat bra och det kändes som att han lyssnade på mig. Tog två språng på både räcket och oxern och kände att det räckte. Det var brutalt varmt ute så ponnyn började svettas efter första galoppen liksom... Likaså jag.

Inne på banan gick det mycket bättre än jag trodde. Ett pet men det var mestadels mitt fel. Ponnyn var glad och bjöd framåt och hoppade allt iallafall och då är jag nöjd.

 

Efter att jag tagit in Gino var det bara att springa upp till cafét och köpa en cola. Sedan springa ut till framridningen för att hjälpa Ella med Hugo. Såg Ella och någon till hoppa på banan. Satte på mig alla ridgrejer för att sedan hoppa upp på bästa Hugo och ha det fruktansvärt kul.

 

Rejsade runt lite på framhoppningen och tog ett språng på räcket och oxern, sedan var jag nöjd och då var det perfekt till att komma in på banan. Väl inne på banan hade jag bestämt mig för två saker; vi ska rida banan felfritt och ha det så jäkla kul. Vi nådde båda målen för denna runda var nog den bästa jag ridit på Hugo. Han var sååå fin och vi kom bra på typ varje hinder. Vi bara flög över allt, som om att allt vore lätt som en plätt, som att hindrena låg på 40 centimeter istället för 80. Ja, satfläsk vad kul vi hade! Känner att jag kan dö lycklig på dagens runda!

 

Skrittade av honom och red bort till en skog nära ridskolan och tillbaka. På vägen dit kunde jag inte hålla tillbaka. Tårarna bara rann. När jag tänkte på att det här kanske var vår sista tävling tillsammans rann det bara ännu fler tårar. Världens bästa ponny. Tänk hur mycket vi har varit med om tillsammans ändå. Vi har tävlat, bockat, skenat, busat och ja, mycketmycket mer. Den här ponnyn är min bästavän, han som verkligen alltid är där. Han som vet alla mina hemligheter. 

 

Det kom fram några till honom idag och berättade att de hört att han var till salu. Vilket han är. Jag blev så glad att det finns några som är intresserade av honom ändå. Dessa ville till och med kanske provrida honom någon dag. Förstår nu hur lycklig Hugo kommer bli om han blir privatponny? Han kommer leva upp till sin dröm och få så mycket kärlek av hans nya ägare. Och ändå kan jag inte låta bli att sitta och böla nu. Allt känns så nära helt plötsligt. Men kan kan inte heller låta bli och le, för jag vet att han kommer få det så sjukt bra. Känner ändå att jag kan dö lycklig på dagens runda!

 

 

Tack till Frida som fotat alla bilder och för att jag fick låna schabrak och pannband till Gino. Bästa du!