Någonting jag kan störa mig något fruktansvärt mycket på är när personer verkligen klankar ner på en person, utan att denne är närvarande. Att vissa kan sjunka så lågt och spotta ur sig det värsta de kan komma på. Jag förstår inte hur de kan ha så lätt för sig, hur de kan prata så himla mycket om personen utan dess närvaro istället för att ringa personen eller träffas. Visst, jag var förut den som slängde ur mig ord bakom ryggen på en person, jag kunde säga så elaka saker. Skillnaden från då och nu är att då var jag elva eller tolv år gammal, nu är vi sjutton år. Det är ca fem år sedan jag gjorde något sådant, det har tagit mig fem år att växa upp och inse att det är fel. Dock tycks det ta längre tid för vissa andra.

 

Jag skyller allt detta på grupptryck, för att inte skämma ut de som känner igen sig i texten. Fine, personen kan ha ljugit eller gjort något riktigt dumt. Till och med jag kan tycka att sådant är riktigt fult och äckligt, men räcker det då inte med att hon/han vet om att det är dåligt? Ska man verkligen behöva dra till några fler med i sitt lag som ska börja ogilla personen också? Är det verkligen rätt gjort av er då? I sådana situationer ställer jag mig faktiskt hellre bakom personen som ljugit eller gjort något dumt, och inte bakom de som har detta hat mot personen utan att den vet om det. Jag tycker det är vidrigt hur man kan sjunka så lågt som person att man diskuterar om en annan i ett rum fullt med människor, som sedan efter allt de fått höra kan börja ogilla den utsatta. 

 

Ni ska skämmas något otroligt mycket om ni känner igen er. Det är dags att växa upp, räta på ryggen och prata med personen istället för om personen med andra. Sätt er i varandras sitsar, skulle ni trivas?