Man bär på så mycket men samtidigt är allt så tomt.
Stel bild.
"Jag skriver om sånt jag egentligen inte förstår mig på, bara för att låra nån få veta att det visst kommer gå. För jag har själv varit där och jag vet hur det känns, då varenda uppgivna andetag man tar bara bränns. För när man är som högst och älskar känslan det ger, tycks livet ha en slags tendens att just då dra en ner. Och visst kommer det att suga och göra så jävla ont, man bär på så mycket men samtidigt är allt så tomt. Så jag kan aldrig lova att allting blir bättre snart, men jag kan lova att det kan återigen bli underbart. För jag tror ändå att livet är vad vi får det att bli, och att vår största styrka alltid finns djupt inuti."
Ps. Nej, jag ska inte köpa Hugo, det ärförsta april :)))
Trackback