Tankarna är spridda åt alla håll och kanter inatt. Allt känns som en enda stor röra som jag inte riktigt kan få kontroll på. Känner bara hur den här välbekanta ångesten tar sig närmare och gör mig fullkomligt sömnlös den här natten. Jag kollar upp i taket och ser på den digitala visaren som lyser från klockan som står på mitt nattycksbord precis bredvid sängen. De där två punkterna som blinkar varje sekund och visarna som ändrar sig efter varje 60 sekunder. Tick tack. Ännu lite senare, ännu mindre sömn. Stressen som uppstår när man inser hur lite sömn man kommer få inatt om man inte somnar nu, på direkten. Men John Blund verkar inte ha hittat hit inatt. Och det kryper i hela kroppen på mig. Vill röra på mig, springa ut och rulla i snön. Så pigg är jag. Ändå känns det inte riktigt rätt. Kanske är det drömmarna som skrämmer mig, dom som varit så hemska på senaste tiden.